Jag har varit i stan idag och träffat mina barnbarn som hunnit bli 4 månader och väger dryga sju kilo. Mamma till underverkan (min dotter alltså) trodde att hon med min hjälp, skulle kunna inhandla diverse klädplagg på mellandagsrean. Med sig hade hon alla sina fem barn, varav den äldsta är 11 år. Tvååringen, vägrade gå på sina två ben utan tyckte det var roligare att krypa under klädställningarna i affärerna, så vi gav upp. Gick till biblioteket och fikade med barnen och morbrodern till de minsta underverken.
Annars har dagarna gått som på ett löpande band! Jag försöker trappa ner mina åtaganden, som varit ungefär som min senaste dikt anger. D.v.s. jag har svårt att finna ro i pensionärslivet. Nu ska jag emellertid ägna mig åt mig själv har jag bestämt. Gå på sjukgymnastik, promenera, gå till vårdcentralen och väga mig varje vecka och bli vacker (suck.. ingen risk) till våren. I alla fall ska insidan bli som ny!
Litet mera fart på min sida här, ska det bli också. Det tar sån tid att spela betapet (alfapet på nätet för den som inte är insatt). Dessutom blir man lätt spelberoende :) Inte ska jag sitta uppe halva nätterna heller, utan lägga mig "som vanligt folk" och inte 01.50 som klockan visar nu.
Har besök av min yngsta son under julhelgen, kommen från de norrländska vidderna. Han är just nu i stan och träffar en kompis och har inte kommit hem än, så jag är lika orolig som när han var tonåring, fast han är 30 år. Det händer ju så mycket på stan!
Nina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar