JAG TRIVS sååå bra i min nya lägenhet som har hiss och är handikappanpassad. Jag fick en knäprotes den tredje september och tiden efter var inte rolig, men oj, vad jag är glad att jag vågade operera mig! Nu önskar jag bara att jag gjort det mycket tidigare, men då sa jag nej, av rädsla. Gamla käringen SPRINGER snart runt kvarteret!
För närvarande har jag tyvärr övertränat, så jag har fått litet bakslag i form av muskelinflammation i ANDRA benet, i höften. Känns inte roligt, men jag ska till ortopeden igen den 10 mars, få se vad han säger. Det är ju det där med vikten... suck... och semmeldags är det också! Igår blev det middag med semlor till efterrätt.... visserligen mager grädde, men enligt expertisen är det ju själva BULLEN, som man ska låta bli!
Jag ska försöka hinna med att prioritera mig själv och min kropp. Något annat än stickning, bakning, barnpassning, städning, tvätt, läsning, betapet... osv. Har börjat på vattengympa, tagit promenader, tränar på sjukgymnastiken och simmar en gång i veckan. ALLT på en gång... Nästan! Med andra ord lever jag pensionärsliv.
Nina
tisdag 16 februari 2010
Utsikt från ytterkanten av staden 2008-08-30
Så är jag då äntligen installerad i min lägenhet i en annan ytterkant av vår stad. Fortfarande står några kartonger ouppackade. Jag läste någonstans att det man inte använt på ett år, kan man lika gärna göra sig av med, för det behöver man i alla fall inte. Så jag väntar! Med att packa upp dem alltså! Kommer inte ens ihåg vad det är i dem och då kan det ju inte vara något viktigt.
Flytten hit gick förvånansvärt lätt. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte har frågat de vänner och släktingar som hjälpte mig om de tyckte det samma. Jag har börjat bo in mig så att jag kan hitta lysknapparna fast det är natt. Det känns alltid tryggt. På väggarna finns både blommor, tavlor och annat smått och stort, (både det som behövs och inte) så det känns som ”mitt hemma.”
Tycker inte jag kan önska mig mera, hiss i huset och fönster i badrummet och BLÅTT kakel!
Jag älskar blått. En gång tapetserade jag min lägenhet i bara olika blå nyanser. (Litet vitt eller beige som kontrast). De större barnbarnen kallade den för ”mormors lilla blåa tvåa!” Nåja, jag tapetserade inte själv och det var nog tur. Vissa människor ska hålla sig till det de är bra på och inte ge sig på nya saker. Till den sorten hör jag. Det kan bli en ganska dyr lärdom!
Min lilla daghund Elsa, behövde knappt en dag i min nya lägenhet innan hon konstaterade att här bodde hon också. Samma möbler och samma hundkorg som hon var van vid, finns på plats och dessutom det viktigaste, hundmat och hundgodis tillgängligt. Hon lärde sig rekordsnabbt vilket skåp det finns i.
Dessutom älskar hon att åka hiss. Hennes matte använder trapporna och då försöker Elsa dra med henne till hissdörren. Nu har hennes matte två friska ben att gå på, så det försöket går matte inte på!
Förhoppningsvis ska jag också få, om inte friska, så åtminstone friskare ben att gå på, jag också. Ska läggas in för att få en knäprotes nästa vecka. Jag hoppas att det ska kunna bli trapporna även för mig efter det. I alla fall nedför. Det måste nog bli uppför också, om jag ska bli av med det extra som jag stoppat i mig för att det var ”så tråkigt när det regnade”, (vilket ju har varit ganska ofta) eller ”så varmt att det inte gick att vara ute på balkongen,” eller……..
Nina
Flytten hit gick förvånansvärt lätt. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte har frågat de vänner och släktingar som hjälpte mig om de tyckte det samma. Jag har börjat bo in mig så att jag kan hitta lysknapparna fast det är natt. Det känns alltid tryggt. På väggarna finns både blommor, tavlor och annat smått och stort, (både det som behövs och inte) så det känns som ”mitt hemma.”
Tycker inte jag kan önska mig mera, hiss i huset och fönster i badrummet och BLÅTT kakel!
Jag älskar blått. En gång tapetserade jag min lägenhet i bara olika blå nyanser. (Litet vitt eller beige som kontrast). De större barnbarnen kallade den för ”mormors lilla blåa tvåa!” Nåja, jag tapetserade inte själv och det var nog tur. Vissa människor ska hålla sig till det de är bra på och inte ge sig på nya saker. Till den sorten hör jag. Det kan bli en ganska dyr lärdom!
Min lilla daghund Elsa, behövde knappt en dag i min nya lägenhet innan hon konstaterade att här bodde hon också. Samma möbler och samma hundkorg som hon var van vid, finns på plats och dessutom det viktigaste, hundmat och hundgodis tillgängligt. Hon lärde sig rekordsnabbt vilket skåp det finns i.
Dessutom älskar hon att åka hiss. Hennes matte använder trapporna och då försöker Elsa dra med henne till hissdörren. Nu har hennes matte två friska ben att gå på, så det försöket går matte inte på!
Förhoppningsvis ska jag också få, om inte friska, så åtminstone friskare ben att gå på, jag också. Ska läggas in för att få en knäprotes nästa vecka. Jag hoppas att det ska kunna bli trapporna även för mig efter det. I alla fall nedför. Det måste nog bli uppför också, om jag ska bli av med det extra som jag stoppat i mig för att det var ”så tråkigt när det regnade”, (vilket ju har varit ganska ofta) eller ”så varmt att det inte gick att vara ute på balkongen,” eller……..
Nina
Dagboksklipp 2008-08-10
En vecka har gått fort trots ett ihållande regn. Har alltid tyckt att det varit löjligt med hundar med kläder, men regnkappa är i alla fall bra att ha till hunden också! Det finns paraplyer att sätta direkt på huvudet, men det skulle jag inte vilja ha på hunden...hihi....då föredrar jag regnkappa.
Livet skulle vara bra tråkigt utan djur, fast tidiga mornar och ut med hund kan man ju faktiskt avvara. Nu är min x-trahund av den mycket bra sorten att han inte har så bråttom ut på morgonen, åtta-halvnio, får man väl inte kalla svinottan i alla fall;)
Idag har i alla fall missarna fått vara instängda några timmar medan jag haft korsdrag och plockat litet. De har mat och kattlåda i ett eget rum och där hade matte gjort i ordning med dyna och mattor ifall jag behövde öppna ytterdörren och behövde stänga in dem en stund. Annars är de innekatter. Nu hade två av dem redan parkerat sig i mattes och husses säng, så inte hade jag hjärta att flytta dem. Det blev ett släpande med tung "balja" med kattsand och maten, vatten... och var höll den tredje katten hus? Jag letade febrilt, men jag VISSTE att hon inte kunnat smita ut, så det var bara att fortsätta leta.
Till slut hittade jag henne på en köksstol som var inskjuten under bordet. Inte ett lätt gömställe precis.
Nu blir det bokläsning i sängen i stället för i solstol ute! Just nu är det Doris Lessings "Det femte barnet" som är på tur!
Nina
Livet skulle vara bra tråkigt utan djur, fast tidiga mornar och ut med hund kan man ju faktiskt avvara. Nu är min x-trahund av den mycket bra sorten att han inte har så bråttom ut på morgonen, åtta-halvnio, får man väl inte kalla svinottan i alla fall;)
Idag har i alla fall missarna fått vara instängda några timmar medan jag haft korsdrag och plockat litet. De har mat och kattlåda i ett eget rum och där hade matte gjort i ordning med dyna och mattor ifall jag behövde öppna ytterdörren och behövde stänga in dem en stund. Annars är de innekatter. Nu hade två av dem redan parkerat sig i mattes och husses säng, så inte hade jag hjärta att flytta dem. Det blev ett släpande med tung "balja" med kattsand och maten, vatten... och var höll den tredje katten hus? Jag letade febrilt, men jag VISSTE att hon inte kunnat smita ut, så det var bara att fortsätta leta.
Till slut hittade jag henne på en köksstol som var inskjuten under bordet. Inte ett lätt gömställe precis.
Nu blir det bokläsning i sängen i stället för i solstol ute! Just nu är det Doris Lessings "Det femte barnet" som är på tur!
Nina
Dagboksklipp 2008-08-09
Idag var det ovanligt ljust ute, så man undrade vad det var. Nästan soligt! Hela veckan på landet hos sonen, har ju gått i regnets tecken! Men säg den glädje som varar! Eftermiddagen regnade det igen.
Jag är ju hund och kattvakt här. Egentligen ska jag inte umgås med katter, men det vet ju inte dom om! Jag har allergi och just nu ser jag ut som om jag tullat på lägenhetsinnehavarnas sprit hela veckan! Alldeles röd i ögonen. Men ingen fara skedd. Det är väl ingen risk att nån ska titta mig för djupt i ögonen här ute på vischan. Mina vänner vet att jag inte dricker alkoholhaltiga drycker!
Inte lätt när det kommer små ulliga saker och vill sitta i knät, eller intar min säng som om det vore deras! En vit ullig madam vill gärna ligga i knät och "gosa", en litet korthårigare tror att hon är en hund och vill gärna följa med oss om vi så bara promenerar runt inne:) Den sista, den äldsta matronan, ligger mest på mattes och husses säng och verkar sova och vänta på bättre tider. Hunden, är en underbart gullig liten spets. Tyvärr är han lika skällig ibland, som gullig och det gäller att försöka intressera honom för nåt annat just då. Särskilt kaxig blir han mot större hundar, vilket ju inte alltid är så lyckat!
Igår hade vi fint främmande här. De bjöd på köttsoppa och jag på nygjord äppelkaka med vaniljsås mmmmmmm........Goda vänner i 80-årsåldern, som umgåtts med mina föräldrar när de levde. De kan berätta hur mycket som helst om min släkt och gamla trakter och människor. Så intressant att lyssna på. Jag har rått dem att spela in sina levnadsöden på band, så ska jag skriva rent det. Jag hoppas verkligen att det blir av!
Jag undrade hur mycket skällande det skulle bli när de kom, men vi kom just från promenaden, så det var ovanligt litet. Min gäster är vana vid allehanda djur de haft, så frun tänkte leka med min extra-hund och prövade med olika leksaker han hade. DET hade nu INTE min extrahund nån lust med. Han tog helt resolut leksakerna och bar in dom i sin bur. Sen var det slut på det.
Färska nyheter på sms under förmiddagen, talade om soligt väder på Gotland i alla fall! Nu har jag nästan två dagar kvar på vistelsen här. Få se om jag hinner ta ut solstolen och boken i trädgården mellan regnvädren!
Nina
Jag är ju hund och kattvakt här. Egentligen ska jag inte umgås med katter, men det vet ju inte dom om! Jag har allergi och just nu ser jag ut som om jag tullat på lägenhetsinnehavarnas sprit hela veckan! Alldeles röd i ögonen. Men ingen fara skedd. Det är väl ingen risk att nån ska titta mig för djupt i ögonen här ute på vischan. Mina vänner vet att jag inte dricker alkoholhaltiga drycker!
Inte lätt när det kommer små ulliga saker och vill sitta i knät, eller intar min säng som om det vore deras! En vit ullig madam vill gärna ligga i knät och "gosa", en litet korthårigare tror att hon är en hund och vill gärna följa med oss om vi så bara promenerar runt inne:) Den sista, den äldsta matronan, ligger mest på mattes och husses säng och verkar sova och vänta på bättre tider. Hunden, är en underbart gullig liten spets. Tyvärr är han lika skällig ibland, som gullig och det gäller att försöka intressera honom för nåt annat just då. Särskilt kaxig blir han mot större hundar, vilket ju inte alltid är så lyckat!
Igår hade vi fint främmande här. De bjöd på köttsoppa och jag på nygjord äppelkaka med vaniljsås mmmmmmm........Goda vänner i 80-årsåldern, som umgåtts med mina föräldrar när de levde. De kan berätta hur mycket som helst om min släkt och gamla trakter och människor. Så intressant att lyssna på. Jag har rått dem att spela in sina levnadsöden på band, så ska jag skriva rent det. Jag hoppas verkligen att det blir av!
Jag undrade hur mycket skällande det skulle bli när de kom, men vi kom just från promenaden, så det var ovanligt litet. Min gäster är vana vid allehanda djur de haft, så frun tänkte leka med min extra-hund och prövade med olika leksaker han hade. DET hade nu INTE min extrahund nån lust med. Han tog helt resolut leksakerna och bar in dom i sin bur. Sen var det slut på det.
Färska nyheter på sms under förmiddagen, talade om soligt väder på Gotland i alla fall! Nu har jag nästan två dagar kvar på vistelsen här. Få se om jag hinner ta ut solstolen och boken i trädgården mellan regnvädren!
Nina
Dagboksklipp 2008-08-08
Så har jag lämnat min lya i "stor"staden och befinner mig för tillfället på landet i en liten ort i Bergslagen.
Jag är tingad hit sen ett år tillbaka av en son med familj. De befinner sig på medeltidsvecka på Gotland. Jag har hand om tre katter och en hund. Det går verkligen ingen nöd på mig, färdiglagad mat i frysen, diskmaskin (det har jag ingen hemma), tv med massor av kanaler (också fler än hemma), dator, böcker i dubbla rader i bokhyllorna m.m.T.o.m. en solstol står och väntar på mig ute i trädgården, men de glömde beställa solsken!!!
Det har regnat sen jag kom hit, men är man med hund måste man gå ut, i alla väder. Vi går promenader fem gånger om dagen och det är nog tur, med allt det som finns att stoppa i sig! Det finns en sån där maskin som man står och trampar på, med diverse finesser. Tyvärr kan jag inte förbruka några extra kalorier med hjälp av den, för mitt knä säger ifrån. Annars hade jag tänkt GÅ NER i vikt före min operation (ska få en knäprotes) inte UPP. Idag har jag i alla fall motionerat med dammsugaren. Det var efter sen jag hittat den där olycksaliga söta biten i kylskåpet. Mmmmm...men gott var det!
Tyvärr har jag aldrig tillhört den där sorten som tyckt att "morgonstund har guld i mun". Snarare tillhör jag sorten som får höra att "mot aftonen får den late fart"! Hunden är inte av den alltför morgonpigga sorten han heller, så det är ju tur! Jag behöver inte upp alldeles i svinottan, bara nästan! Därför säger jag godnatt nu och återkommer om livet på landet och längtan till stan! Trots att "borta är bra, så är i alla fall hemma bäst"!
Jag är tingad hit sen ett år tillbaka av en son med familj. De befinner sig på medeltidsvecka på Gotland. Jag har hand om tre katter och en hund. Det går verkligen ingen nöd på mig, färdiglagad mat i frysen, diskmaskin (det har jag ingen hemma), tv med massor av kanaler (också fler än hemma), dator, böcker i dubbla rader i bokhyllorna m.m.T.o.m. en solstol står och väntar på mig ute i trädgården, men de glömde beställa solsken!!!
Det har regnat sen jag kom hit, men är man med hund måste man gå ut, i alla väder. Vi går promenader fem gånger om dagen och det är nog tur, med allt det som finns att stoppa i sig! Det finns en sån där maskin som man står och trampar på, med diverse finesser. Tyvärr kan jag inte förbruka några extra kalorier med hjälp av den, för mitt knä säger ifrån. Annars hade jag tänkt GÅ NER i vikt före min operation (ska få en knäprotes) inte UPP. Idag har jag i alla fall motionerat med dammsugaren. Det var efter sen jag hittat den där olycksaliga söta biten i kylskåpet. Mmmmm...men gott var det!
Tyvärr har jag aldrig tillhört den där sorten som tyckt att "morgonstund har guld i mun". Snarare tillhör jag sorten som får höra att "mot aftonen får den late fart"! Hunden är inte av den alltför morgonpigga sorten han heller, så det är ju tur! Jag behöver inte upp alldeles i svinottan, bara nästan! Därför säger jag godnatt nu och återkommer om livet på landet och längtan till stan! Trots att "borta är bra, så är i alla fall hemma bäst"!
Dagboksklipp 2008-02-25
Jaha, så är det dags igen! -"Ja, det har väl gått ett par år", säger några av mina nu vuxna telningar, som för länge sen har mist föräldrarespekten. -"Vi tänker INTE flytta på dig någe mer" säger dom andra, till synes helt utan medlidande. Nu har jag som tur är sex barn, i alla fall när det gäller att flytta mig och diverse bohag. Dom har dessutom med åren skaffat sig partners och även vuxna eller halv-vuxna ungdomar. De sistnämnda övertygar jag om nyttan av att bära kartonger i stället för att lyfta div. skrot på gym.
När jag flyttade in i den här lägenheten, med en liten uteplats, tänkte jag bo här tills man fick bära ut mig. Vad jag inte räknade med var att min trygghet och mest älskade vän, skulle lämna mig precis före flyttningen. Han började, liksom jag, bli gammal och hade ont i benen och svårt för trappor. Jag drömde före den flytten, om hans glädje över att liksom tjuren Ferdinand , gå ut och lukta på blommorna. Kunna kissa i en buske och.... ja, ni har väl förstått att min vän hade fyra ben och en lurvig päls. En herre av sorten tibetansk terrrier. Livet blev sig inte likt och jag sover inte ordentligt på nätterna fast det gått nästan tre år.
En förnäm liten cockerspanieldam, vars matte behöver hundvakt när hon jobbar, blev min räddning genom sorgen. Hon har hunnit fylla nio år och jag bävar för den dagen som hon också måste sluta.
Nåväl, det här med flyttningar tar på krafterna. Jag har det ändå bra som verkligen har folk som erbjudit sig både städ-hjälp, pack-hjälp, samt chaufför och bärhjälp. Man skulle kunna tro att det inte skulle vara så mycket grejer om man flyttar ca vart femte år (ser bättre ut om jag tar till litet;) men jag ser inte att det har minskat så mycket som önskvärt. Jag jobbar emellertid på det och gallrar hårdare för varje gång. Eftersom barnen inte vill ha mera mer eller mindre nyttiga och onyttiga saker, så blir högen till second-hand desto större. Det ska bli så SKÖÖÖÖÖNT när det är klart och naturligtvis är det spännande att flytta in i en annan lägenhet alldeles i utkanten av stan.
Nina
När jag flyttade in i den här lägenheten, med en liten uteplats, tänkte jag bo här tills man fick bära ut mig. Vad jag inte räknade med var att min trygghet och mest älskade vän, skulle lämna mig precis före flyttningen. Han började, liksom jag, bli gammal och hade ont i benen och svårt för trappor. Jag drömde före den flytten, om hans glädje över att liksom tjuren Ferdinand , gå ut och lukta på blommorna. Kunna kissa i en buske och.... ja, ni har väl förstått att min vän hade fyra ben och en lurvig päls. En herre av sorten tibetansk terrrier. Livet blev sig inte likt och jag sover inte ordentligt på nätterna fast det gått nästan tre år.
En förnäm liten cockerspanieldam, vars matte behöver hundvakt när hon jobbar, blev min räddning genom sorgen. Hon har hunnit fylla nio år och jag bävar för den dagen som hon också måste sluta.
Nåväl, det här med flyttningar tar på krafterna. Jag har det ändå bra som verkligen har folk som erbjudit sig både städ-hjälp, pack-hjälp, samt chaufför och bärhjälp. Man skulle kunna tro att det inte skulle vara så mycket grejer om man flyttar ca vart femte år (ser bättre ut om jag tar till litet;) men jag ser inte att det har minskat så mycket som önskvärt. Jag jobbar emellertid på det och gallrar hårdare för varje gång. Eftersom barnen inte vill ha mera mer eller mindre nyttiga och onyttiga saker, så blir högen till second-hand desto större. Det ska bli så SKÖÖÖÖÖNT när det är klart och naturligtvis är det spännande att flytta in i en annan lägenhet alldeles i utkanten av stan.
Nina
Ur barnbarns mun 2007-09-08
En av döttrarnas två minsta barn är på besök och ska sova över. Storebror har just fyllt sju och börjat i första klass. Nu har tecknet på den riktiga vuxenvärlden visat sig med gluggarna i munnen. På hans födelsedag förra veckan, visade han mellan tårt-tuggorna hur ytterligare en framtand hängde på trekvart.
När han anlände idag, berättade han stolt att han hade tappat den lösa tanden i Ica-affären på väg till mig. Tand-fen brukar komma på natten med en guldpeng, om man lägger tanden i ett glas med vatten.
Därför sa mamma att han skulle spara tanden och ta med den till mormor. Mamma frågade om pojkarna trodde att tand-fen hittade till mormor. Storebror, som är uppvuxen med teknikens finesser svarade tvärsäkert: -"MEN MAMMA HON HAR VÄL GPS!"-
När han anlände idag, berättade han stolt att han hade tappat den lösa tanden i Ica-affären på väg till mig. Tand-fen brukar komma på natten med en guldpeng, om man lägger tanden i ett glas med vatten.
Därför sa mamma att han skulle spara tanden och ta med den till mormor. Mamma frågade om pojkarna trodde att tand-fen hittade till mormor. Storebror, som är uppvuxen med teknikens finesser svarade tvärsäkert: -"MEN MAMMA HON HAR VÄL GPS!"-
Dagboksklipp 2007-08-19
Oj vad tiden går! Den här sommaren har bara försvunnit. I min tvåa har minst två personer och högst sex, varit gäster hela sommaren. Spontant vandrarhem! Ibland har kylskåpet varit helt tomt och nån av gästerna har förbarmat sig och fyllt på. Tur att det kan vara så!
Just idag har jag en liten treåring på besök, med alldeles egen vilja, som varit här i tre dagar medan mamma är på utbildning. Yngste sonen har också sovit här i natt, eftersom min unga väninna, (som flyttat till Uppsala men sommarjobbar här) för tillfället sover i annat boende än mitt tv-rum och tältsäng.
Men tro inte att det bara är besvär!!! Oj så många glada skratt vi haft och oj så sena nätter det blir för det mesta och ojojoj vad skönt det är att sova på morgonen. Om man nu kan det vill säga. Treåringar har absolut ingen förståelse för det sköna i att dra sig på morgonen. I förrgår var klockan sex och i morse nästan sju, den tiden kändes litet bättre. Mamman kommer efter klockan fem idag och ska ta över ansvaret och då ska jag sitta i min favoritfåtölj och bara jäsa.
På tal om många personer på besök, som ringer, som kommer,som vill sova över, som fikar, osv, så sa "min unga väninna", något mycket sant: har man sex barn och de har varsin respektive och nästan alla mellan två och sex barn, så BLIR det många! Så rätt så hihi. Dessutom många underbara vänner att vara tacksam för!!
Den här veckan har "sexbarnsfamiljen" (en av mina tre döttrar med familj) haft födelsedagskalas för en treåring på måndagen, 1-årskalas för tvillingar på tisdagen och på lördagen fyllde pappan i familjen 40 år. Slå det den som kan Puuuuh.... Dessutom lyckades hon pressa in barnkalas för dagis på onsdagen med fiskdamm och sagoberättande, ormtårta och kakor m.m. i partytält hemma. Hur de hann förbereda det vet jag inte, jag var där de två första dagarna och var alldeles slut då ;)
Hör att det är ovanligt tyst, dvs jag hör inget och det brukar inte båda gott! Måste kolla så att allt är i sin ordning. Treåringen klipper gräset med sin leksaksklippare och daghunden har lagt sig bakom min stol, det känns säkert lugnast!
Allt har sin tid, så även livet som pensionär. Annorlunda mot att jäkta iväg på morgonen, men absolut inte mycket mindre att göra!
Kramar i massor till mina kära vänner, kända och okända, som läser min dagbok.
Nina
Just idag har jag en liten treåring på besök, med alldeles egen vilja, som varit här i tre dagar medan mamma är på utbildning. Yngste sonen har också sovit här i natt, eftersom min unga väninna, (som flyttat till Uppsala men sommarjobbar här) för tillfället sover i annat boende än mitt tv-rum och tältsäng.
Men tro inte att det bara är besvär!!! Oj så många glada skratt vi haft och oj så sena nätter det blir för det mesta och ojojoj vad skönt det är att sova på morgonen. Om man nu kan det vill säga. Treåringar har absolut ingen förståelse för det sköna i att dra sig på morgonen. I förrgår var klockan sex och i morse nästan sju, den tiden kändes litet bättre. Mamman kommer efter klockan fem idag och ska ta över ansvaret och då ska jag sitta i min favoritfåtölj och bara jäsa.
På tal om många personer på besök, som ringer, som kommer,som vill sova över, som fikar, osv, så sa "min unga väninna", något mycket sant: har man sex barn och de har varsin respektive och nästan alla mellan två och sex barn, så BLIR det många! Så rätt så hihi. Dessutom många underbara vänner att vara tacksam för!!
Den här veckan har "sexbarnsfamiljen" (en av mina tre döttrar med familj) haft födelsedagskalas för en treåring på måndagen, 1-årskalas för tvillingar på tisdagen och på lördagen fyllde pappan i familjen 40 år. Slå det den som kan Puuuuh.... Dessutom lyckades hon pressa in barnkalas för dagis på onsdagen med fiskdamm och sagoberättande, ormtårta och kakor m.m. i partytält hemma. Hur de hann förbereda det vet jag inte, jag var där de två första dagarna och var alldeles slut då ;)
Hör att det är ovanligt tyst, dvs jag hör inget och det brukar inte båda gott! Måste kolla så att allt är i sin ordning. Treåringen klipper gräset med sin leksaksklippare och daghunden har lagt sig bakom min stol, det känns säkert lugnast!
Allt har sin tid, så även livet som pensionär. Annorlunda mot att jäkta iväg på morgonen, men absolut inte mycket mindre att göra!
Kramar i massor till mina kära vänner, kända och okända, som läser min dagbok.
Nina
Dagboksklipp 2007-04-29
Sol, värme, vårblommor….fåglarnas lockande rop. Värmen har gjort ett tidigare intåg än den gjort förr. Ljuvligt, om man låter bli att tänka på klimatförändringar och förskjutningar i den ekologiska balansen på grund av miljöförstöring osv. Väderleksrapporten idag bådar kallare väder igen och det är väl väntat! Min daghund och jag älskar våren och den LAGOM värmen, innan solen blir för gassande. Hon har tjock päls som värmer ändå och jag själv har annat runt mage och armar och lår, som säkert hjälper till att hålla värmen. Ett finare ord är (underhuds)fett, som hos mig alltid lyckas samla sig mycket och synbart.
En vänlig granne kom redan förra året med en motionscykel, som nu står strategiskt utplacerad i rummet. Med skammens rodnad måste jag erkänna att barnbarnen använder den mest!
Lika säkert som att alla tidningar har bantningsreportage i massor på våren, lika säkert är det att min lägenhet aldrig varit så smutsig som när vårsolen lyckas tränga igenom de gråa fönsterrutorna. Dammråttorna dansar salsa överallt och jag suckar över röran i skåp och lådor.
Vi var några grannar på lägenhetsvisninga. Oj vilka lägenheter och vilken standard, valbar till stor del! Vi var emellertid överens om att våra lägenheter är både bra planerade och prisvänliga för den mindre plånboken. För oss som dessutom har en liten plätt att böka i, känns det underbart att öppna dörren och dricka kaffet i egna lilla täppan.
Vinbärsbuskarna som sattes i fjol har vuxit till sig och visar gröna blad. Det kommer säkert ett och annat bär för barnbarnen att smaska på. En god fortsättning på våren och vårbrukandet önskar jag er, vare sig det är på balkongen eller på markplan. Själv ska jag försöka varva cyklandet och grävandet, allt för att underhudsfettet OCH det andra ska få plats i sommarkläderna.
Nina
En vänlig granne kom redan förra året med en motionscykel, som nu står strategiskt utplacerad i rummet. Med skammens rodnad måste jag erkänna att barnbarnen använder den mest!
Lika säkert som att alla tidningar har bantningsreportage i massor på våren, lika säkert är det att min lägenhet aldrig varit så smutsig som när vårsolen lyckas tränga igenom de gråa fönsterrutorna. Dammråttorna dansar salsa överallt och jag suckar över röran i skåp och lådor.
Vi var några grannar på lägenhetsvisninga. Oj vilka lägenheter och vilken standard, valbar till stor del! Vi var emellertid överens om att våra lägenheter är både bra planerade och prisvänliga för den mindre plånboken. För oss som dessutom har en liten plätt att böka i, känns det underbart att öppna dörren och dricka kaffet i egna lilla täppan.
Vinbärsbuskarna som sattes i fjol har vuxit till sig och visar gröna blad. Det kommer säkert ett och annat bär för barnbarnen att smaska på. En god fortsättning på våren och vårbrukandet önskar jag er, vare sig det är på balkongen eller på markplan. Själv ska jag försöka varva cyklandet och grävandet, allt för att underhudsfettet OCH det andra ska få plats i sommarkläderna.
Nina
Dagboksklipp 2007-01-10
Kvällen är tidig för mig, kan knappt tro det, men jag ska försöka lägga mig senast 23 ikväll! I morse var jag uppe tidigare än tuppen, om han nu går upp halv sju. Annars äääääälskar jag sängvärmen på morgnarna. Då är den alldeles lagom uppvärmd efter min kropps tyngd. Jag har ju ingen annan som värmer mig, så det gäller att ta vara på sängvärmen när den finns kvar!
Livet är upp och ner, ett känt faktum. Sorg och glädjeämnen löser av varandra. Idag har jag haft en litet deppigare dag, men precis innan jag skulle skriva här i dagboken, fick jag ett SMS från en dotter med en uppmuntran att hon inte kan tänka sig en bättre mormor eller mamma. Då rann mina tårar, för det var precis vad jag behövde höra just idag.
Sen kommer ett meddelande på chatten att en väninna, med helt andra kvällsvanor än jag, loggat in. Gladare till sinnes skriver jag några rader till henne i glättig ton om vad hon gör uppe den här tiden på kvällen. Får till svar att hon just kommit hem från sjukhuset för hennes syster har dött.
Så förflyter dagarna... Årstiderna växlar och med dem vädret, som också det, har tappat omdömet. Igår kväll blåste höstvindarna så fönsterrutorna skallrade. I kväll har det regnat och nu SNÖAR det. ÄNTLIGEN! Jag som just plockat bort adventsljusstakarna från fönstren och får lust att ställa dit dem igen. Det SKA vara vitt utanför när adventsljusen lyser de sista dagarna i december, inte höst- eller vårväder.
Nina
Livet är upp och ner, ett känt faktum. Sorg och glädjeämnen löser av varandra. Idag har jag haft en litet deppigare dag, men precis innan jag skulle skriva här i dagboken, fick jag ett SMS från en dotter med en uppmuntran att hon inte kan tänka sig en bättre mormor eller mamma. Då rann mina tårar, för det var precis vad jag behövde höra just idag.
Sen kommer ett meddelande på chatten att en väninna, med helt andra kvällsvanor än jag, loggat in. Gladare till sinnes skriver jag några rader till henne i glättig ton om vad hon gör uppe den här tiden på kvällen. Får till svar att hon just kommit hem från sjukhuset för hennes syster har dött.
Så förflyter dagarna... Årstiderna växlar och med dem vädret, som också det, har tappat omdömet. Igår kväll blåste höstvindarna så fönsterrutorna skallrade. I kväll har det regnat och nu SNÖAR det. ÄNTLIGEN! Jag som just plockat bort adventsljusstakarna från fönstren och får lust att ställa dit dem igen. Det SKA vara vitt utanför när adventsljusen lyser de sista dagarna i december, inte höst- eller vårväder.
Nina
Dagboksklipp 2007-01-03
Sent som vanligt när jag skriver det här. Morgondagen börjar om fyra minuter!
Nu har jag i alla fall kommit på flera knep för att locka mig själv att bl.a. motionera min ovilliga kropp till ett bättre smalare liv. Nu SKA kilona rasa.... inte minst för mina dåliga leder, artros i ett knä, svårigheter att gå långt, diabetes, astma och inte minst min självkänsla. Ikväll har jag cyklat en bit på den där mackapären, som jag hämtat i förrådet. Motionscykeln alltså. Cyklade en (bra) bit. HUR långt vill jag behålla för mig själv än så länge. Avslöjanden kommer tids nog.
OM jag cyklar en bit först, så tillåter jag mig själv att sitta vid datorn och spela betapet.
För den oinvigde kan jag tala om att det är alfapet (bokstavsspel), fast på nätet, där man skaffar sig rating genom att (helst) vinna över alla motspelare. Verkligen beroendeframkallande.
Jag har också klippt ut diverse artiklar som jag satt upp både på frys och kylskåp. Nu gäller det bara att flytta om dom litet då och då, så jag inte vänjer mig utan att läsa. Ska leta på ett förskräckligt kort på mig också. Det blir säkert inte svårt!
Nu har klockan passerat en halvtimma över midnatt. Måste hoppa i säng för en kompis (får man säga så när man fyllt dryga 60?) kommer o hämtar mig för en promenad på förmiddagen och eftermiddagen är vikt för tvättstugan. Det ger en viss kaloriförbrukning också hoppas jag!!Har nyss chattat med en annan god vän som är lika kvällspigg som jag. Tyvärr kan hon inte ligga lika länge på morgonen som jag. Simma lugnt... eller cykla...
Nina
Nu har jag i alla fall kommit på flera knep för att locka mig själv att bl.a. motionera min ovilliga kropp till ett bättre smalare liv. Nu SKA kilona rasa.... inte minst för mina dåliga leder, artros i ett knä, svårigheter att gå långt, diabetes, astma och inte minst min självkänsla. Ikväll har jag cyklat en bit på den där mackapären, som jag hämtat i förrådet. Motionscykeln alltså. Cyklade en (bra) bit. HUR långt vill jag behålla för mig själv än så länge. Avslöjanden kommer tids nog.
OM jag cyklar en bit först, så tillåter jag mig själv att sitta vid datorn och spela betapet.
För den oinvigde kan jag tala om att det är alfapet (bokstavsspel), fast på nätet, där man skaffar sig rating genom att (helst) vinna över alla motspelare. Verkligen beroendeframkallande.
Jag har också klippt ut diverse artiklar som jag satt upp både på frys och kylskåp. Nu gäller det bara att flytta om dom litet då och då, så jag inte vänjer mig utan att läsa. Ska leta på ett förskräckligt kort på mig också. Det blir säkert inte svårt!
Nu har klockan passerat en halvtimma över midnatt. Måste hoppa i säng för en kompis (får man säga så när man fyllt dryga 60?) kommer o hämtar mig för en promenad på förmiddagen och eftermiddagen är vikt för tvättstugan. Det ger en viss kaloriförbrukning också hoppas jag!!Har nyss chattat med en annan god vän som är lika kvällspigg som jag. Tyvärr kan hon inte ligga lika länge på morgonen som jag. Simma lugnt... eller cykla...
Nina
Dagboksklipp 2006-12-30
Imorgon är sista kvällen på det gamla året om det nu skulle ha förbigått någon.
Ett nytt år börjar, med oskrivna blad, som ska fyllas med goda och dåliga händelser. Förhoppningsvis ska de goda dagarna uppväga de dåliga och helst vara många flera. Jag vet i alla fall att jag ska bli ett år äldre och helst tolv kilo mindre. Ett kilo i månaden ska jag väl kunna prestera! Puh..
Motionscykeln åkte in i förrådet före julen, men nu ska den fram igen.För att ha nåt att göra medan jag trampar mig igenom kilometrarna, så står den i tv-rummet och där ville jag inte gärna ha den under julhelgen. Granen behövde också plats. Vågen visar att den skulle ha stått kvar där den stod, om inte annat så för det dåliga samvetets skull.... FÖR ATT BLI FIN FÅR MAN LIDA PIN!Jag vet att det finns de som tycker det är härligt med en cykeltur, men jag kan försäkra att mitt tv-rum inte bjuder på några särskilda upplevelser. Mer än vad som är på TV.
För den oinvigda läsaren kan jag också påpeka att jag tyvärr har dålig balans, så några andra cykelfärder utomhus kan det inte heller bli. Det blir till att fortsätta trampa på den som är stadigt förankrad på golvet.....Jag är inte uppfödd med vare sig gym-kort, dator, eller märkesjeans.
När jag berättar för mina barnbarn att det inte ens fanns tv i min barndom, så ser jag på deras ansiktsuttryck, vilket århundrade de tycker att jag platsar i. När jag tog körkort var det vänstertrafik och den s.k. raggarrundan gick medsols runt parken i den lilla staden. Över en natt förändrades den sedvanliga rundan och nu skulle den företas motsols.... Det kändes litet bakvänt, men man vande sig fort.
Minnena strömmar, men så gör också tiden. Det är läggdags för länge sen. Inget barnbarn här i morgon bitti (eller rättare sagt idag) och min daghund är också ledig. Det finns ingenting som är så skönt som sängen...särskilt på morgnarna! De grannar som jag delar tidning med är pensionärer båda två, men är alltid uppe i "svinottan"!
Det praktiska för mig är att när jag halvdöd masar mig ur sängen och kommer ut i hallen så ligger tidningen redan där. De har alltid läst den båda två, senast till halvåtta, eller ännu tidigare. Vi är tre hushåll som delar samma tidning, för hon som läser den sist, vill ha den på kvällen. Några större förtjänster på dagstidningen blir det inte på oss, för vi betalar ca 55 kr var i månaden och är mycket nöjda med arrangemanget!
Nina
Ett nytt år börjar, med oskrivna blad, som ska fyllas med goda och dåliga händelser. Förhoppningsvis ska de goda dagarna uppväga de dåliga och helst vara många flera. Jag vet i alla fall att jag ska bli ett år äldre och helst tolv kilo mindre. Ett kilo i månaden ska jag väl kunna prestera! Puh..
Motionscykeln åkte in i förrådet före julen, men nu ska den fram igen.För att ha nåt att göra medan jag trampar mig igenom kilometrarna, så står den i tv-rummet och där ville jag inte gärna ha den under julhelgen. Granen behövde också plats. Vågen visar att den skulle ha stått kvar där den stod, om inte annat så för det dåliga samvetets skull.... FÖR ATT BLI FIN FÅR MAN LIDA PIN!Jag vet att det finns de som tycker det är härligt med en cykeltur, men jag kan försäkra att mitt tv-rum inte bjuder på några särskilda upplevelser. Mer än vad som är på TV.
För den oinvigda läsaren kan jag också påpeka att jag tyvärr har dålig balans, så några andra cykelfärder utomhus kan det inte heller bli. Det blir till att fortsätta trampa på den som är stadigt förankrad på golvet.....Jag är inte uppfödd med vare sig gym-kort, dator, eller märkesjeans.
När jag berättar för mina barnbarn att det inte ens fanns tv i min barndom, så ser jag på deras ansiktsuttryck, vilket århundrade de tycker att jag platsar i. När jag tog körkort var det vänstertrafik och den s.k. raggarrundan gick medsols runt parken i den lilla staden. Över en natt förändrades den sedvanliga rundan och nu skulle den företas motsols.... Det kändes litet bakvänt, men man vande sig fort.
Minnena strömmar, men så gör också tiden. Det är läggdags för länge sen. Inget barnbarn här i morgon bitti (eller rättare sagt idag) och min daghund är också ledig. Det finns ingenting som är så skönt som sängen...särskilt på morgnarna! De grannar som jag delar tidning med är pensionärer båda två, men är alltid uppe i "svinottan"!
Det praktiska för mig är att när jag halvdöd masar mig ur sängen och kommer ut i hallen så ligger tidningen redan där. De har alltid läst den båda två, senast till halvåtta, eller ännu tidigare. Vi är tre hushåll som delar samma tidning, för hon som läser den sist, vill ha den på kvällen. Några större förtjänster på dagstidningen blir det inte på oss, för vi betalar ca 55 kr var i månaden och är mycket nöjda med arrangemanget!
Nina
Dagboksklipp 2006-12-28
Jag har varit i stan idag och träffat mina barnbarn som hunnit bli 4 månader och väger dryga sju kilo. Mamma till underverkan (min dotter alltså) trodde att hon med min hjälp, skulle kunna inhandla diverse klädplagg på mellandagsrean. Med sig hade hon alla sina fem barn, varav den äldsta är 11 år. Tvååringen, vägrade gå på sina två ben utan tyckte det var roligare att krypa under klädställningarna i affärerna, så vi gav upp. Gick till biblioteket och fikade med barnen och morbrodern till de minsta underverken.
Annars har dagarna gått som på ett löpande band! Jag försöker trappa ner mina åtaganden, som varit ungefär som min senaste dikt anger. D.v.s. jag har svårt att finna ro i pensionärslivet. Nu ska jag emellertid ägna mig åt mig själv har jag bestämt. Gå på sjukgymnastik, promenera, gå till vårdcentralen och väga mig varje vecka och bli vacker (suck.. ingen risk) till våren. I alla fall ska insidan bli som ny!
Litet mera fart på min sida här, ska det bli också. Det tar sån tid att spela betapet (alfapet på nätet för den som inte är insatt). Dessutom blir man lätt spelberoende :) Inte ska jag sitta uppe halva nätterna heller, utan lägga mig "som vanligt folk" och inte 01.50 som klockan visar nu.
Har besök av min yngsta son under julhelgen, kommen från de norrländska vidderna. Han är just nu i stan och träffar en kompis och har inte kommit hem än, så jag är lika orolig som när han var tonåring, fast han är 30 år. Det händer ju så mycket på stan!
Nina
Annars har dagarna gått som på ett löpande band! Jag försöker trappa ner mina åtaganden, som varit ungefär som min senaste dikt anger. D.v.s. jag har svårt att finna ro i pensionärslivet. Nu ska jag emellertid ägna mig åt mig själv har jag bestämt. Gå på sjukgymnastik, promenera, gå till vårdcentralen och väga mig varje vecka och bli vacker (suck.. ingen risk) till våren. I alla fall ska insidan bli som ny!
Litet mera fart på min sida här, ska det bli också. Det tar sån tid att spela betapet (alfapet på nätet för den som inte är insatt). Dessutom blir man lätt spelberoende :) Inte ska jag sitta uppe halva nätterna heller, utan lägga mig "som vanligt folk" och inte 01.50 som klockan visar nu.
Har besök av min yngsta son under julhelgen, kommen från de norrländska vidderna. Han är just nu i stan och träffar en kompis och har inte kommit hem än, så jag är lika orolig som när han var tonåring, fast han är 30 år. Det händer ju så mycket på stan!
Nina
Dagboksklipp 2006-08-15
Sitter här med en klump i magen.. undrar om det hänt nåt än? Klumpen flyttar sig till halsen nån gång och en tår kommer sakta smygande. Fast jag kanske ska vara glad? Vad vet jag.. När ringer nån? Usch...Jag står snart inte ut. Storasyster sover på golvet i mitt sovrum just nu. Alltså storasyster till dem jag väntar på. TVILLINGPOJKARNA!
Mamma åkte till BB idag. Min mellandotter ska ha tvillingar och vi har väntat och trott att hon skulle spricka.Nu är klockan ett snart (på natten alltså) och är de födda nu så ringer de väl inte! Gode Gud, se till så att allt går bra, eller har gått bra och att mor och barn är friska! Jag måste försöka sova en stund. Återkommer och berättar.....
23:37 ============Tack tack till er vänner som uppmärksammat o skrivit i min dagbok. Jodå, nu är det klart! Två stora pojkar, den ena på drygt 3,1 kg och den andra drygt 3,5 kg. Allt har gått bra och föräldrarna ligger kvar på BB, eftersom det blev kejsarsnitt. Namn är också bestämda, men jag vet inte om jag får offentliggöra dem så här! :) Som min mamma sa, när mitt numera 16-åriga barnbarn fick ett namn som min mamma tyckte sig ha mycket svårt att uttala..-"man vänjer sig väl", sa hon! Det gör väl jag också. Oj, jag riktigt förnimmer vad ni är nyfikna nu, hihi.
Nu ska jag försöka blunda en stund. Min lilla daghund kommer i morgon bitti. Det är så trevligt om jag inte har håret på ända och kommer ut i nattlinnet när hon kommer med sin matte.
Storasyster till de nyanlända tvillingarna är fortfarande kvar, men ska bli "utbytt" på torsdag mot en lillebror, numera storebror till tvillingarna. Han har noga räknat ut att storasyster varit hos mormor i tre dagar, så nu är det minsann hans tur. Försök INTE räkna ut vår invecklade familje historia, för då går ni bet! Tvillingarna är i alla fall nummer fem och sex i sin familj, samtidigt som de är mina fjortonde och femtonde barnbarn!
Puh, julklapparna kommer att vara bortrationaliserade och koncentrationen kommer till viss del att ligga på någon enkel present till förskolebarn och en peng till större. Vid arton får man ett kort och en tian-lott. Få ser hur det kommer att funka. Hål i plånboken blir det i alla fall, för en s.k. fattigpensionär.
Nina
Mamma åkte till BB idag. Min mellandotter ska ha tvillingar och vi har väntat och trott att hon skulle spricka.Nu är klockan ett snart (på natten alltså) och är de födda nu så ringer de väl inte! Gode Gud, se till så att allt går bra, eller har gått bra och att mor och barn är friska! Jag måste försöka sova en stund. Återkommer och berättar.....
23:37 ============Tack tack till er vänner som uppmärksammat o skrivit i min dagbok. Jodå, nu är det klart! Två stora pojkar, den ena på drygt 3,1 kg och den andra drygt 3,5 kg. Allt har gått bra och föräldrarna ligger kvar på BB, eftersom det blev kejsarsnitt. Namn är också bestämda, men jag vet inte om jag får offentliggöra dem så här! :) Som min mamma sa, när mitt numera 16-åriga barnbarn fick ett namn som min mamma tyckte sig ha mycket svårt att uttala..-"man vänjer sig väl", sa hon! Det gör väl jag också. Oj, jag riktigt förnimmer vad ni är nyfikna nu, hihi.
Nu ska jag försöka blunda en stund. Min lilla daghund kommer i morgon bitti. Det är så trevligt om jag inte har håret på ända och kommer ut i nattlinnet när hon kommer med sin matte.
Storasyster till de nyanlända tvillingarna är fortfarande kvar, men ska bli "utbytt" på torsdag mot en lillebror, numera storebror till tvillingarna. Han har noga räknat ut att storasyster varit hos mormor i tre dagar, så nu är det minsann hans tur. Försök INTE räkna ut vår invecklade familje historia, för då går ni bet! Tvillingarna är i alla fall nummer fem och sex i sin familj, samtidigt som de är mina fjortonde och femtonde barnbarn!
Puh, julklapparna kommer att vara bortrationaliserade och koncentrationen kommer till viss del att ligga på någon enkel present till förskolebarn och en peng till större. Vid arton får man ett kort och en tian-lott. Få ser hur det kommer att funka. Hål i plånboken blir det i alla fall, för en s.k. fattigpensionär.
Nina
Dagboksklipp 2005-08-18
Känns underbart att efter flyttning (en trappa ner), sorgen efter min hund och sommarens alla bestyr, börja komma in i ordentlig vardag.Jag har nu en egen liten täppa och har börjat med att plantera en vinbärsbuske, en löjtnantshjärta och litet tomater.
Ack ja, någon trädgårdsmästare kommer jag aldrig att bli och mina fingrar vill inte bli gröna hur jag än anstränger mig. På fyra plantor har jag fyra ynka gröna tomater, resten blommar utan något mer och jag antar att blommorna kommer att frysa ihjäl innan det kan bli något ätbart! Eller har någon med bättre odlingsförmåga något annat förslag???
Till min stora lycka har jag börjat som nattmatte till en underbart söt och snäll cockerspanieldam, vid namn Elsa. Hon ska vara här ca tre gånger per vecka och kommer att lätta upp sorgen efter min egna hund, det känner jag redan.
Den senaste omtalade nyheten i släkten är min yngsta dotters uttagning till modellfinal, bland ca 3000 sökande. Hon är nu en av tio finalister i en ANTIKAMPANJ mot dagens modeller och kvinnoideal. Dvs. "vanliga" tjejer med naturlig skönhet! Jag är naturligtvis världens stoltaste mamma, även om jag i sanningens namn tycker att ALLA mina barn och barnbarn är de finaste i världen!
Nina
Ack ja, någon trädgårdsmästare kommer jag aldrig att bli och mina fingrar vill inte bli gröna hur jag än anstränger mig. På fyra plantor har jag fyra ynka gröna tomater, resten blommar utan något mer och jag antar att blommorna kommer att frysa ihjäl innan det kan bli något ätbart! Eller har någon med bättre odlingsförmåga något annat förslag???
Till min stora lycka har jag börjat som nattmatte till en underbart söt och snäll cockerspanieldam, vid namn Elsa. Hon ska vara här ca tre gånger per vecka och kommer att lätta upp sorgen efter min egna hund, det känner jag redan.
Den senaste omtalade nyheten i släkten är min yngsta dotters uttagning till modellfinal, bland ca 3000 sökande. Hon är nu en av tio finalister i en ANTIKAMPANJ mot dagens modeller och kvinnoideal. Dvs. "vanliga" tjejer med naturlig skönhet! Jag är naturligtvis världens stoltaste mamma, även om jag i sanningens namn tycker att ALLA mina barn och barnbarn är de finaste i världen!
Nina
Dagboksklipp 2005-05-29
Så kom den dagen, som jag aldrig ville ha. Lurvis fick sluta sitt liv. Lungödem, och ett hjärta som inte fungerade. Den hemska dagen som jag aldrig ville ha. De kommer i alla fall, de dagarna.
Jag var med honom till slutet. Grät tills jag ville kräkas. En snäll granne körde mig hem och jag stängde av alla telefoner, kröp ner under täcket och sov till halv åtta på kvällen.Efter det har inget varit sig likt, men livet har gått vidare.
Det har i alla fall gått bättre än jag trodde att det skulle göra. Trots avskedet och smärtan, så skulle jag aldrig ha velat vara utan de här fina åren vi fick tillsammans. Många snälla grannar, vänner, barn, barnbarn, har skickat kort, sms:at, mailat, bjudit på fika, lockat med mig på cykeltur osv.
Tänk vilken rikedom att få ha ett sånt nätverk runt sig!
TACK TACK TACK för att ni finns!Jag vet att det finns de som inte förstår det här, att man kan sörja ett djur så mycket. Till dig vill jag säga att du har gått miste om mycket glädje också, det är jag förvissad om.
Nina
Jag var med honom till slutet. Grät tills jag ville kräkas. En snäll granne körde mig hem och jag stängde av alla telefoner, kröp ner under täcket och sov till halv åtta på kvällen.Efter det har inget varit sig likt, men livet har gått vidare.
Det har i alla fall gått bättre än jag trodde att det skulle göra. Trots avskedet och smärtan, så skulle jag aldrig ha velat vara utan de här fina åren vi fick tillsammans. Många snälla grannar, vänner, barn, barnbarn, har skickat kort, sms:at, mailat, bjudit på fika, lockat med mig på cykeltur osv.
Tänk vilken rikedom att få ha ett sånt nätverk runt sig!
TACK TACK TACK för att ni finns!Jag vet att det finns de som inte förstår det här, att man kan sörja ett djur så mycket. Till dig vill jag säga att du har gått miste om mycket glädje också, det är jag förvissad om.
Nina
Dagboksklipp 2005-05-20
Vissa dagar är bara så sorgliga att man nästan inte kan få tiden att gå …eller man vill att tiden ska flyttas tillbaka. En sån dag har det varit idag. Min lilla Lurvis är sjuk. Jag tyckte ändå att han var bättre natten som gick än natten före och tänkte ta en promenad till veterinären. Som tur var frågade jag en väninna om skjuts. Det skulle visa sig att min hund var sämre än jag trodde.
Det stämmer säkert att djur av naturen är födda till att inte visa HUR sjuka de egentligen är. En överlevnadsmekanism för vilda djur. Lilla Lurvis, som är tolv år och har varit min käraste kamrat de senaste sju åren, måste ha en inbyggd ”vilddjursgen”. När veterinären började prata om hans skilda problem, så grät jag. Det är inte någon mening med att repetera det här, men bland det värsta är att han har fel på klaffarna i hjärtat och problem med andningen, därför att det bildas vätska i lungorna.
Just nu har han hjärtmedicin, men jag ska tillbaka på måndag för kontroll och inser, att är han inte bättre av medicinen, så är det bäst för honom att han får sluta sina dagar. Särskilt eftersom det inte är den enda sjukdom han har. Just nu ligger Lurvis bakom min stol och jag lovar dig min älskade trogna vän, att hur illa du än luktar av dina hundfisar, så ska jag inte vika från din sida där jag nu sitter. Bara njuta av din närhet.
Skriver jag och försöker ha någon humor kvar, medan tårarna strömmar nerför mina kinder, så jag knappt ser vad jag skriver.
Nina
Det stämmer säkert att djur av naturen är födda till att inte visa HUR sjuka de egentligen är. En överlevnadsmekanism för vilda djur. Lilla Lurvis, som är tolv år och har varit min käraste kamrat de senaste sju åren, måste ha en inbyggd ”vilddjursgen”. När veterinären började prata om hans skilda problem, så grät jag. Det är inte någon mening med att repetera det här, men bland det värsta är att han har fel på klaffarna i hjärtat och problem med andningen, därför att det bildas vätska i lungorna.
Just nu har han hjärtmedicin, men jag ska tillbaka på måndag för kontroll och inser, att är han inte bättre av medicinen, så är det bäst för honom att han får sluta sina dagar. Särskilt eftersom det inte är den enda sjukdom han har. Just nu ligger Lurvis bakom min stol och jag lovar dig min älskade trogna vän, att hur illa du än luktar av dina hundfisar, så ska jag inte vika från din sida där jag nu sitter. Bara njuta av din närhet.
Skriver jag och försöker ha någon humor kvar, medan tårarna strömmar nerför mina kinder, så jag knappt ser vad jag skriver.
Nina
Dagboksklipp 2005-05-07
MASSOR av dagar sen jag var inne och skrev något! Har MASSOR att läsa, men tyvärr har mitt liv gått fortare än andra delar av kroppen hunnit med ett tag, så jag har försökt lägga in bromsen och prioritera!!! Ett ord som jag oftast haft mycket svårt att förstå mig på.
Nu ska ju semester och friheten för diverse mer eller mindre svällande kroppsdelar visa sig från sina bästa sidor. Jag menar att det man trängt in och gömt bakom bylten av kläder, som byxor, mössor, långkalsingar osv. får fritt släppas ut efter vinterns köldknäppar. Till större eller mindre glädje, det beror på hur man ser det.
Jag tillhör den där sorten som mer än gärna sitter ute, men absolut inte i solen och jag gillar INTE 30-gradig värme. Jag svettas och lider, tillsammans med Lurvis, trots att han blir kortklippt varje vår. Nej, lagom ska det vara, av allting. Både av snö, kyla och värme.
Det är förresten riktigt ursvenskt att tycka att något är lagom. Det läste jag i en avhandling för en tid sedan. Den som inte växt upp med att något är ”lagom” har litet svårt att förstå hur mycket eller litet det är. Nu vet jag i alla fall att det är lagom tid för mig att försöka sova, egentligen en halvtimma för sent. Jag har börjat prioritera min nattsömn litet bättre för att kunna må LAGOM bra.
Nina
Nu ska ju semester och friheten för diverse mer eller mindre svällande kroppsdelar visa sig från sina bästa sidor. Jag menar att det man trängt in och gömt bakom bylten av kläder, som byxor, mössor, långkalsingar osv. får fritt släppas ut efter vinterns köldknäppar. Till större eller mindre glädje, det beror på hur man ser det.
Jag tillhör den där sorten som mer än gärna sitter ute, men absolut inte i solen och jag gillar INTE 30-gradig värme. Jag svettas och lider, tillsammans med Lurvis, trots att han blir kortklippt varje vår. Nej, lagom ska det vara, av allting. Både av snö, kyla och värme.
Det är förresten riktigt ursvenskt att tycka att något är lagom. Det läste jag i en avhandling för en tid sedan. Den som inte växt upp med att något är ”lagom” har litet svårt att förstå hur mycket eller litet det är. Nu vet jag i alla fall att det är lagom tid för mig att försöka sova, egentligen en halvtimma för sent. Jag har börjat prioritera min nattsömn litet bättre för att kunna må LAGOM bra.
Nina
Dagboksklipp 2005-04-15
TACK TACK TILL ALLA SOM HÅLLIT TUMMARNA, BETT TILL GUD, ELLER VAD NI NU HAR GJORT. NÅGON ERBJÖD SIG ATT PRATA MED SIN LILLA GODA FE.......
Måste bara skutta in och tala om att JAG FICK DEN! Lägenheten under alltså. 1 juli ska jag flytta in, så jag kommer att få resten av sommaren på en egen gräsmatta...liten, men ändå!!Nu återstår bara det värsta.....själva flytten! Lägenheterna är ju precis likadana, så jag kan ställa möblerna på samma ställe som nu, om jag vill!!GLÄDJESKUTT! GLÄDJESKUTT!
GLÄDJESKUTT! KRAM KRAM
21:00 ======Jaha, nu har jag landat igen och står någorlunda stadigt. :) Lutar mig över balkongräcket och undrar hur det kommer att kännas att bo där nere! Har ju vakthund i alla fall! :) En tibetansk terrier, kallad Lurvis. Ska bli underbart att kunna öppna dörren och ha en egen liten plätt! Det finns inga bärbuskar tror jag, men en liten hallonbuske och en liten svart vinbärsbuske, måste jag bara ha......litet dill o persilja o...NÄ NU SKA JAG SÄTTA STOPP! Men litet ska jag i alla fall sätta nästa år, som inte fordrar så mycket skötsel.
Ibland glömmer jag att jag inte har nån stor familj längre att laga mat åt. Ikväll har jag i alla fall stekt kyckling till dottern som lånar min säng på dagarna, de helger hon jobbar natt. Tänker hälsa på en väninna 20 mil bort, så jag kommer hem sent!! Har lånat ut min lilla Lurvis till "Esbe", som jag säkert tror kommer att skämma bort honom så där lagom! Tack igen alla vänner som tänkt på mig på olika sätt...............
En liten SANN historia, innan jag slutar! Tyvärr sann måste jag säga.....I fredags kväll var jag bortbjuden på middag. Duschade, klädde upp mig och skulle bara ta en sista runda med Lurvis innan jag trampade iväg på cykeln. Just som jag är på hemväg efter hans kissrunda, stannar jag sista gången nedanför ett litet träd. Där känner jag (nästan hör!) ett varmt "splash" vid luggen i pannan......en stor fågelsmocka rinner efter näsan och har stänkt på glasögonen och t.o.m. ner på min kappa!
Just då, var det inte så roligt, men NU kan jag skratta åt eländet! En snäll granne kom på cykel just då och kunde inte låta bli att skratta, men hade i alla fall näsdukar så han kunde torka av mig det värsta i hår och på näsan!! Snacka om att vara fågelskrämma!!! Eller också var det DET jag INTE var!Ha en trevlig kväll...
AKTA DIG FÖR ATT STÅ FÖR LÄNGE UNDER NÅT TRÄD!
Nina
Måste bara skutta in och tala om att JAG FICK DEN! Lägenheten under alltså. 1 juli ska jag flytta in, så jag kommer att få resten av sommaren på en egen gräsmatta...liten, men ändå!!Nu återstår bara det värsta.....själva flytten! Lägenheterna är ju precis likadana, så jag kan ställa möblerna på samma ställe som nu, om jag vill!!GLÄDJESKUTT! GLÄDJESKUTT!
GLÄDJESKUTT! KRAM KRAM
21:00 ======Jaha, nu har jag landat igen och står någorlunda stadigt. :) Lutar mig över balkongräcket och undrar hur det kommer att kännas att bo där nere! Har ju vakthund i alla fall! :) En tibetansk terrier, kallad Lurvis. Ska bli underbart att kunna öppna dörren och ha en egen liten plätt! Det finns inga bärbuskar tror jag, men en liten hallonbuske och en liten svart vinbärsbuske, måste jag bara ha......litet dill o persilja o...NÄ NU SKA JAG SÄTTA STOPP! Men litet ska jag i alla fall sätta nästa år, som inte fordrar så mycket skötsel.
Ibland glömmer jag att jag inte har nån stor familj längre att laga mat åt. Ikväll har jag i alla fall stekt kyckling till dottern som lånar min säng på dagarna, de helger hon jobbar natt. Tänker hälsa på en väninna 20 mil bort, så jag kommer hem sent!! Har lånat ut min lilla Lurvis till "Esbe", som jag säkert tror kommer att skämma bort honom så där lagom! Tack igen alla vänner som tänkt på mig på olika sätt...............
En liten SANN historia, innan jag slutar! Tyvärr sann måste jag säga.....I fredags kväll var jag bortbjuden på middag. Duschade, klädde upp mig och skulle bara ta en sista runda med Lurvis innan jag trampade iväg på cykeln. Just som jag är på hemväg efter hans kissrunda, stannar jag sista gången nedanför ett litet träd. Där känner jag (nästan hör!) ett varmt "splash" vid luggen i pannan......en stor fågelsmocka rinner efter näsan och har stänkt på glasögonen och t.o.m. ner på min kappa!
Just då, var det inte så roligt, men NU kan jag skratta åt eländet! En snäll granne kom på cykel just då och kunde inte låta bli att skratta, men hade i alla fall näsdukar så han kunde torka av mig det värsta i hår och på näsan!! Snacka om att vara fågelskrämma!!! Eller också var det DET jag INTE var!Ha en trevlig kväll...
AKTA DIG FÖR ATT STÅ FÖR LÄNGE UNDER NÅT TRÄD!
Nina
lördag 13 februari 2010
Att kåseriblogga 2010-02-13
Jaha, så händer det ... mamma-mor-farmor, har börjar blogga. Det fanns en tid när jag frågade andra, mera kunniga, vad "blogg" var för något. Tänk, jag träffade t.o.m. på yngre personer som inte visste vad det var. Men det måste väl ha varit på stenåldern nån gång...
Eftersom livet består av både allvar och skratt och jag äääälskar att läsa alla kåserier jag kommer över, så kommer nog skriverierna till övervägande delen att gå i kåseriernas tecken. Det brukar bli så när jag börjar. Livet självt innehåller också många tvära kast mellan skämt och allvar..
Vem är jag då? För de som inte vet, är jag en singeldam, som begåvats med (hm, vet inte om begåvats är rätt ord, det gick inte precis smärtfritt och alldeles "av sig själv"), sex stycken, nu vuxna barn. Tre av varje sort samt femton barnbarn, (varav ett bonusbarnbarn sen ca 17 år tillbaka.) Detta sagt om nån som känner familjen väl skulle räkna efter och inte tror att jag själv kan hålla reda på alla. Jag brukar nästan komma ihåg allas födelsedagar. Om inte annat så med litet hjälp av föräldrarna.
Min äldsta har några år kvar till 50, så när han hade födelsedag i veckan och jag insåg det, undrade jag hur det kunde komma sig, men en titt i spegeln förklarade saken och därefter har jag noggrant gömt speglarna bakom dörrar eller i garderoberna, så jag inte behöver bli överraskad.
Själv har jag också födelsedag snart, så då vet ev. avkomlingar som tänkt inhandla något, vad jag INTE vill ha.
Nu ska jag gå till min "tjock" tv, ja, jag är så gammalmodig att jag fortfarande har en sån :), och titta på när kändisar blir lurade i "blåsningen". Hittills har en del varit bra och annat är så dumt så man undrar hur någon kan gå på det! Men man vet inte, bäst att passa sig, fast jag tillhör ju inte någon kändisgrupp, så det är ingen risk!
Nina
Eftersom livet består av både allvar och skratt och jag äääälskar att läsa alla kåserier jag kommer över, så kommer nog skriverierna till övervägande delen att gå i kåseriernas tecken. Det brukar bli så när jag börjar. Livet självt innehåller också många tvära kast mellan skämt och allvar..
Vem är jag då? För de som inte vet, är jag en singeldam, som begåvats med (hm, vet inte om begåvats är rätt ord, det gick inte precis smärtfritt och alldeles "av sig själv"), sex stycken, nu vuxna barn. Tre av varje sort samt femton barnbarn, (varav ett bonusbarnbarn sen ca 17 år tillbaka.) Detta sagt om nån som känner familjen väl skulle räkna efter och inte tror att jag själv kan hålla reda på alla. Jag brukar nästan komma ihåg allas födelsedagar. Om inte annat så med litet hjälp av föräldrarna.
Min äldsta har några år kvar till 50, så när han hade födelsedag i veckan och jag insåg det, undrade jag hur det kunde komma sig, men en titt i spegeln förklarade saken och därefter har jag noggrant gömt speglarna bakom dörrar eller i garderoberna, så jag inte behöver bli överraskad.
Själv har jag också födelsedag snart, så då vet ev. avkomlingar som tänkt inhandla något, vad jag INTE vill ha.
Nu ska jag gå till min "tjock" tv, ja, jag är så gammalmodig att jag fortfarande har en sån :), och titta på när kändisar blir lurade i "blåsningen". Hittills har en del varit bra och annat är så dumt så man undrar hur någon kan gå på det! Men man vet inte, bäst att passa sig, fast jag tillhör ju inte någon kändisgrupp, så det är ingen risk!
Nina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)