tisdag 16 februari 2010

På nya ben...2009-03-02

JAG TRIVS sååå bra i min nya lägenhet som har hiss och är handikappanpassad. Jag fick en knäprotes den tredje september och tiden efter var inte rolig, men oj, vad jag är glad att jag vågade operera mig! Nu önskar jag bara att jag gjort det mycket tidigare, men då sa jag nej, av rädsla. Gamla käringen SPRINGER snart runt kvarteret!

För närvarande har jag tyvärr övertränat, så jag har fått litet bakslag i form av muskelinflammation i ANDRA benet, i höften. Känns inte roligt, men jag ska till ortopeden igen den 10 mars, få se vad han säger. Det är ju det där med vikten... suck... och semmeldags är det också! Igår blev det middag med semlor till efterrätt.... visserligen mager grädde, men enligt expertisen är det ju själva BULLEN, som man ska låta bli!

Jag ska försöka hinna med att prioritera mig själv och min kropp. Något annat än stickning, bakning, barnpassning, städning, tvätt, läsning, betapet... osv. Har börjat på vattengympa, tagit promenader, tränar på sjukgymnastiken och simmar en gång i veckan. ALLT på en gång... Nästan! Med andra ord lever jag pensionärsliv.

Nina

Utsikt från ytterkanten av staden 2008-08-30

Så är jag då äntligen installerad i min lägenhet i en annan ytterkant av vår stad. Fortfarande står några kartonger ouppackade. Jag läste någonstans att det man inte använt på ett år, kan man lika gärna göra sig av med, för det behöver man i alla fall inte. Så jag väntar! Med att packa upp dem alltså! Kommer inte ens ihåg vad det är i dem och då kan det ju inte vara något viktigt.

Flytten hit gick förvånansvärt lätt. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte har frågat de vänner och släktingar som hjälpte mig om de tyckte det samma. Jag har börjat bo in mig så att jag kan hitta lysknapparna fast det är natt. Det känns alltid tryggt. På väggarna finns både blommor, tavlor och annat smått och stort, (både det som behövs och inte) så det känns som ”mitt hemma.”

Tycker inte jag kan önska mig mera, hiss i huset och fönster i badrummet och BLÅTT kakel!
Jag älskar blått. En gång tapetserade jag min lägenhet i bara olika blå nyanser. (Litet vitt eller beige som kontrast). De större barnbarnen kallade den för ”mormors lilla blåa tvåa!” Nåja, jag tapetserade inte själv och det var nog tur. Vissa människor ska hålla sig till det de är bra på och inte ge sig på nya saker. Till den sorten hör jag. Det kan bli en ganska dyr lärdom!

Min lilla daghund Elsa, behövde knappt en dag i min nya lägenhet innan hon konstaterade att här bodde hon också. Samma möbler och samma hundkorg som hon var van vid, finns på plats och dessutom det viktigaste, hundmat och hundgodis tillgängligt. Hon lärde sig rekordsnabbt vilket skåp det finns i.

Dessutom älskar hon att åka hiss. Hennes matte använder trapporna och då försöker Elsa dra med henne till hissdörren. Nu har hennes matte två friska ben att gå på, så det försöket går matte inte på!

Förhoppningsvis ska jag också få, om inte friska, så åtminstone friskare ben att gå på, jag också. Ska läggas in för att få en knäprotes nästa vecka. Jag hoppas att det ska kunna bli trapporna även för mig efter det. I alla fall nedför. Det måste nog bli uppför också, om jag ska bli av med det extra som jag stoppat i mig för att det var ”så tråkigt när det regnade”, (vilket ju har varit ganska ofta) eller ”så varmt att det inte gick att vara ute på balkongen,” eller……..

Nina

Dagboksklipp 2008-08-10

En vecka har gått fort trots ett ihållande regn. Har alltid tyckt att det varit löjligt med hundar med kläder, men regnkappa är i alla fall bra att ha till hunden också! Det finns paraplyer att sätta direkt på huvudet, men det skulle jag inte vilja ha på hunden...hihi....då föredrar jag regnkappa.

Livet skulle vara bra tråkigt utan djur, fast tidiga mornar och ut med hund kan man ju faktiskt avvara. Nu är min x-trahund av den mycket bra sorten att han inte har så bråttom ut på morgonen, åtta-halvnio, får man väl inte kalla svinottan i alla fall;)

Idag har i alla fall missarna fått vara instängda några timmar medan jag haft korsdrag och plockat litet. De har mat och kattlåda i ett eget rum och där hade matte gjort i ordning med dyna och mattor ifall jag behövde öppna ytterdörren och behövde stänga in dem en stund. Annars är de innekatter. Nu hade två av dem redan parkerat sig i mattes och husses säng, så inte hade jag hjärta att flytta dem. Det blev ett släpande med tung "balja" med kattsand och maten, vatten... och var höll den tredje katten hus? Jag letade febrilt, men jag VISSTE att hon inte kunnat smita ut, så det var bara att fortsätta leta.
Till slut hittade jag henne på en köksstol som var inskjuten under bordet. Inte ett lätt gömställe precis.

Nu blir det bokläsning i sängen i stället för i solstol ute! Just nu är det Doris Lessings "Det femte barnet" som är på tur!

Nina

Dagboksklipp 2008-08-09

Idag var det ovanligt ljust ute, så man undrade vad det var. Nästan soligt! Hela veckan på landet hos sonen, har ju gått i regnets tecken! Men säg den glädje som varar! Eftermiddagen regnade det igen.

Jag är ju hund och kattvakt här. Egentligen ska jag inte umgås med katter, men det vet ju inte dom om! Jag har allergi och just nu ser jag ut som om jag tullat på lägenhetsinnehavarnas sprit hela veckan! Alldeles röd i ögonen. Men ingen fara skedd. Det är väl ingen risk att nån ska titta mig för djupt i ögonen här ute på vischan. Mina vänner vet att jag inte dricker alkoholhaltiga drycker!

Inte lätt när det kommer små ulliga saker och vill sitta i knät, eller intar min säng som om det vore deras! En vit ullig madam vill gärna ligga i knät och "gosa", en litet korthårigare tror att hon är en hund och vill gärna följa med oss om vi så bara promenerar runt inne:) Den sista, den äldsta matronan, ligger mest på mattes och husses säng och verkar sova och vänta på bättre tider. Hunden, är en underbart gullig liten spets. Tyvärr är han lika skällig ibland, som gullig och det gäller att försöka intressera honom för nåt annat just då. Särskilt kaxig blir han mot större hundar, vilket ju inte alltid är så lyckat!

Igår hade vi fint främmande här. De bjöd på köttsoppa och jag på nygjord äppelkaka med vaniljsås mmmmmmm........Goda vänner i 80-årsåldern, som umgåtts med mina föräldrar när de levde. De kan berätta hur mycket som helst om min släkt och gamla trakter och människor. Så intressant att lyssna på. Jag har rått dem att spela in sina levnadsöden på band, så ska jag skriva rent det. Jag hoppas verkligen att det blir av!

Jag undrade hur mycket skällande det skulle bli när de kom, men vi kom just från promenaden, så det var ovanligt litet. Min gäster är vana vid allehanda djur de haft, så frun tänkte leka med min extra-hund och prövade med olika leksaker han hade. DET hade nu INTE min extrahund nån lust med. Han tog helt resolut leksakerna och bar in dom i sin bur. Sen var det slut på det.

Färska nyheter på sms under förmiddagen, talade om soligt väder på Gotland i alla fall! Nu har jag nästan två dagar kvar på vistelsen här. Få se om jag hinner ta ut solstolen och boken i trädgården mellan regnvädren!

Nina

Dagboksklipp 2008-08-08

Så har jag lämnat min lya i "stor"staden och befinner mig för tillfället på landet i en liten ort i Bergslagen.
Jag är tingad hit sen ett år tillbaka av en son med familj. De befinner sig på medeltidsvecka på Gotland. Jag har hand om tre katter och en hund. Det går verkligen ingen nöd på mig, färdiglagad mat i frysen, diskmaskin (det har jag ingen hemma), tv med massor av kanaler (också fler än hemma), dator, böcker i dubbla rader i bokhyllorna m.m.T.o.m. en solstol står och väntar på mig ute i trädgården, men de glömde beställa solsken!!!

Det har regnat sen jag kom hit, men är man med hund måste man gå ut, i alla väder. Vi går promenader fem gånger om dagen och det är nog tur, med allt det som finns att stoppa i sig! Det finns en sån där maskin som man står och trampar på, med diverse finesser. Tyvärr kan jag inte förbruka några extra kalorier med hjälp av den, för mitt knä säger ifrån. Annars hade jag tänkt GÅ NER i vikt före min operation (ska få en knäprotes) inte UPP. Idag har jag i alla fall motionerat med dammsugaren. Det var efter sen jag hittat den där olycksaliga söta biten i kylskåpet. Mmmmm...men gott var det!

Tyvärr har jag aldrig tillhört den där sorten som tyckt att "morgonstund har guld i mun". Snarare tillhör jag sorten som får höra att "mot aftonen får den late fart"! Hunden är inte av den alltför morgonpigga sorten han heller, så det är ju tur! Jag behöver inte upp alldeles i svinottan, bara nästan! Därför säger jag godnatt nu och återkommer om livet på landet och längtan till stan! Trots att "borta är bra, så är i alla fall hemma bäst"!

Dagboksklipp 2008-02-25

Jaha, så är det dags igen! -"Ja, det har väl gått ett par år", säger några av mina nu vuxna telningar, som för länge sen har mist föräldrarespekten. -"Vi tänker INTE flytta på dig någe mer" säger dom andra, till synes helt utan medlidande. Nu har jag som tur är sex barn, i alla fall när det gäller att flytta mig och diverse bohag. Dom har dessutom med åren skaffat sig partners och även vuxna eller halv-vuxna ungdomar. De sistnämnda övertygar jag om nyttan av att bära kartonger i stället för att lyfta div. skrot på gym.

När jag flyttade in i den här lägenheten, med en liten uteplats, tänkte jag bo här tills man fick bära ut mig. Vad jag inte räknade med var att min trygghet och mest älskade vän, skulle lämna mig precis före flyttningen. Han började, liksom jag, bli gammal och hade ont i benen och svårt för trappor. Jag drömde före den flytten, om hans glädje över att liksom tjuren Ferdinand , gå ut och lukta på blommorna. Kunna kissa i en buske och.... ja, ni har väl förstått att min vän hade fyra ben och en lurvig päls. En herre av sorten tibetansk terrrier. Livet blev sig inte likt och jag sover inte ordentligt på nätterna fast det gått nästan tre år.
En förnäm liten cockerspanieldam, vars matte behöver hundvakt när hon jobbar, blev min räddning genom sorgen. Hon har hunnit fylla nio år och jag bävar för den dagen som hon också måste sluta.

Nåväl, det här med flyttningar tar på krafterna. Jag har det ändå bra som verkligen har folk som erbjudit sig både städ-hjälp, pack-hjälp, samt chaufför och bärhjälp. Man skulle kunna tro att det inte skulle vara så mycket grejer om man flyttar ca vart femte år (ser bättre ut om jag tar till litet;) men jag ser inte att det har minskat så mycket som önskvärt. Jag jobbar emellertid på det och gallrar hårdare för varje gång. Eftersom barnen inte vill ha mera mer eller mindre nyttiga och onyttiga saker, så blir högen till second-hand desto större. Det ska bli så SKÖÖÖÖÖNT när det är klart och naturligtvis är det spännande att flytta in i en annan lägenhet alldeles i utkanten av stan.

Nina

Ur barnbarns mun 2007-09-08

En av döttrarnas två minsta barn är på besök och ska sova över. Storebror har just fyllt sju och börjat i första klass. Nu har tecknet på den riktiga vuxenvärlden visat sig med gluggarna i munnen. På hans födelsedag förra veckan, visade han mellan tårt-tuggorna hur ytterligare en framtand hängde på trekvart.

När han anlände idag, berättade han stolt att han hade tappat den lösa tanden i Ica-affären på väg till mig. Tand-fen brukar komma på natten med en guldpeng, om man lägger tanden i ett glas med vatten.
Därför sa mamma att han skulle spara tanden och ta med den till mormor. Mamma frågade om pojkarna trodde att tand-fen hittade till mormor. Storebror, som är uppvuxen med teknikens finesser svarade tvärsäkert: -"MEN MAMMA HON HAR VÄL GPS!"-