Dagboksklipp 2007-08-19

Oj vad tiden går! Den här sommaren har bara försvunnit. I min tvåa har minst två personer och högst sex, varit gäster hela sommaren. Spontant vandrarhem! Ibland har kylskåpet varit helt tomt och nån av gästerna har förbarmat sig och fyllt på. Tur att det kan vara så!

Just idag har jag en liten treåring på besök, med alldeles egen vilja, som varit här i tre dagar medan mamma är på utbildning. Yngste sonen har också sovit här i natt, eftersom min unga väninna, (som flyttat till Uppsala men sommarjobbar här) för tillfället sover i annat boende än mitt tv-rum och tältsäng.

Men tro inte att det bara är besvär!!! Oj så många glada skratt vi haft och oj så sena nätter det blir för det mesta och ojojoj vad skönt det är att sova på morgonen. Om man nu kan det vill säga. Treåringar har absolut ingen förståelse för det sköna i att dra sig på morgonen. I förrgår var klockan sex och i morse nästan sju, den tiden kändes litet bättre. Mamman kommer efter klockan fem idag och ska ta över ansvaret och då ska jag sitta i min favoritfåtölj och bara jäsa.

På tal om många personer på besök, som ringer, som kommer,som vill sova över, som fikar, osv, så sa "min unga väninna", något mycket sant: har man sex barn och de har varsin respektive och nästan alla mellan två och sex barn, så BLIR det många! Så rätt så hihi. Dessutom många underbara vänner att vara tacksam för!!

Den här veckan har "sexbarnsfamiljen" (en av mina tre döttrar med familj) haft födelsedagskalas för en treåring på måndagen, 1-årskalas för tvillingar på tisdagen och på lördagen fyllde pappan i familjen 40 år. Slå det den som kan Puuuuh.... Dessutom lyckades hon pressa in barnkalas för dagis på onsdagen med fiskdamm och sagoberättande, ormtårta och kakor m.m. i partytält hemma. Hur de hann förbereda det vet jag inte, jag var där de två första dagarna och var alldeles slut då ;)

Hör att det är ovanligt tyst, dvs jag hör inget och det brukar inte båda gott! Måste kolla så att allt är i sin ordning. Treåringen klipper gräset med sin leksaksklippare och daghunden har lagt sig bakom min stol, det känns säkert lugnast!

Allt har sin tid, så även livet som pensionär. Annorlunda mot att jäkta iväg på morgonen, men absolut inte mycket mindre att göra!
Kramar i massor till mina kära vänner, kända och okända, som läser min dagbok.

Nina