Jaha, så är det dags igen! -"Ja, det har väl gått ett par år", säger några av mina nu vuxna telningar, som för länge sen har mist föräldrarespekten. -"Vi tänker INTE flytta på dig någe mer" säger dom andra, till synes helt utan medlidande. Nu har jag som tur är sex barn, i alla fall när det gäller att flytta mig och diverse bohag. Dom har dessutom med åren skaffat sig partners och även vuxna eller halv-vuxna ungdomar. De sistnämnda övertygar jag om nyttan av att bära kartonger i stället för att lyfta div. skrot på gym.
När jag flyttade in i den här lägenheten, med en liten uteplats, tänkte jag bo här tills man fick bära ut mig. Vad jag inte räknade med var att min trygghet och mest älskade vän, skulle lämna mig precis före flyttningen. Han började, liksom jag, bli gammal och hade ont i benen och svårt för trappor. Jag drömde före den flytten, om hans glädje över att liksom tjuren Ferdinand , gå ut och lukta på blommorna. Kunna kissa i en buske och.... ja, ni har väl förstått att min vän hade fyra ben och en lurvig päls. En herre av sorten tibetansk terrrier. Livet blev sig inte likt och jag sover inte ordentligt på nätterna fast det gått nästan tre år.
En förnäm liten cockerspanieldam, vars matte behöver hundvakt när hon jobbar, blev min räddning genom sorgen. Hon har hunnit fylla nio år och jag bävar för den dagen som hon också måste sluta.
Nåväl, det här med flyttningar tar på krafterna. Jag har det ändå bra som verkligen har folk som erbjudit sig både städ-hjälp, pack-hjälp, samt chaufför och bärhjälp. Man skulle kunna tro att det inte skulle vara så mycket grejer om man flyttar ca vart femte år (ser bättre ut om jag tar till litet;) men jag ser inte att det har minskat så mycket som önskvärt. Jag jobbar emellertid på det och gallrar hårdare för varje gång. Eftersom barnen inte vill ha mera mer eller mindre nyttiga och onyttiga saker, så blir högen till second-hand desto större. Det ska bli så SKÖÖÖÖÖNT när det är klart och naturligtvis är det spännande att flytta in i en annan lägenhet alldeles i utkanten av stan.
Nina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar